månskensregn

vaknade sex imorse och mådde värre en någonsin. jag hostar så fort jag andas och de är rätt ofta som ni kanske kan räkna ut. när jag hade släpat mig till jobbet kändes det hopplöst, det blir ingen dana, får stanna hemma och ligga i sängen istället. men på eftermiddagen så börja jag må lite bättre. somnade när jag kom hem och nu hostar jag som en galning igen. jag ska följa med imorgon men det känns så hopplöst för de enda jag kommer kommer göra om jag spelar match är att ge alla ett gott skratt och hjärtinflammation. hur bra kan man vara på en skala när man mår som jag?




vi hoppas på ett mirakel coh nu får jag väll fanimej ta och börja packa. det känns så himla hopplöst när man inte ens har börjat bara. får väll dra ner och köpa lite godis till stackars mig med, mm.