nu är det torsdag och om en dag så har jag klarat av den här veckan, jag borde ha medalj. verkligen. allt är så himla jobbigt med betyg, prov oh allt. jag känner mig instängd.
idag blev det bestämt att jag, carro och hanna ska åka till norge på lovet och ha lite kul. ska bli så härligt att komma bort några dagar och hämta andan... har funderat på hur de va förr alltihopa. det känns som så mycket har förändrats sen förra vintern. minnen som när jag och carro åkte upp till hemsedal oich hade det så himla mysigt. nattåkningen i backen när hissarna precis hade stängt och ljudet från snön och carolines skratt. det känns så härligt och man saknar det när man blickar tillbaka. men när man väl var där då allt var sådär perfekt så man nästan känner oro i magen för att allt ska förvinna, kändes det så gnistrande bra då? hemsedal är ett minne, ett underbart minne. när vi såg på skräckfilm och jag blev sådär löjligt rädd som jag alltid blir och dom skrämde mig så att jag kasta mig ner på marken för att undvika yxmannen. jag är lite speciell har jag hört. I sommras så hade jag en underbar sommar. med min älskling och mina två änglar. alla dagar på stranden, solnedgångar, bruna ben och sommarkänslor ut i fingertopparna. nu känns allt så kallt och höstigt. antingen varm brännande sommar med sol i ögonen och brunbrända axlar eller kall vinter med tummivantar och snöänglar på backen.
man känner sig lite ensam när det känns som om det var så längelänge sedan man hade ett sånt där bra minne som gör en aldeles varm innombords. jag vill ha mer sånna..jag hoppas så att norge på lovet blir ett sånt där minne, och att löven blir vänn träden igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar